Taktäckning med kopparplåt


Kumla station med koppartak som ej "ärgar".

Första 14 bilderna är från 2002

Kumla station i Närke hade från början ett skiffertak. På 1950-talet bytes detta ut mot ett koppartak.

På 1970-talet var taket grönt,enligt boende i stationshuset.

Patineringen, gröna ärgen, kan ses under takfoten.

Men efter ett ta började en missfärgning framträda, kanske från vindflöjens påbörjande rostning.

Men notera att rost finns på takytor långt ifrån vindflöjen.

Även där det inte finns något "järnskrot".

Även stuprören "rostar". Igentligen är det bara järn som rostar sönder!

Här kommer andledningen till "rosten". Järnvägsrälsen!

Notera skiftningen i färg på takets nedre högra del.

Fotrännan har byts på 1990-talet efter att den var helt perforerad!

Samma område 2012. som bild till vänster!

Taket har inte återhämtat sig 2012. tvärtom!

Historien om Kumla Stationshus är följande:

På 1970-talet var taket grönt men i takt med ökade tåghastighet och trafik har taket ändrat "färg" till brunt. Detta är vitsordat av boende i Stationshuset år 2005. Vid en inlagning av fotrännan 1990 upptäckte plåtslagar´n att kopparplåten var tunn som ett asplöv och delvis perforerad.

Förklaringen måste vara att när tågen bromsar in för av- och påstigning, lösgörs järn från järnvägsrälsen. När sedan tåg, som ej stannar, "dånar förbi" dammar lösgjort järn upp på taket och oxiderar. Detta tunna järnoxidskikt hindrar sedan kopparns naturliga patinering, den gröna ärgen. Järnet äter upp kopparn!  

Nedan foton på Katrineholms Station tagna 2005

... som uppvisar samma problem som för Kumla Station.

och här har rostfria räcken angripets ...

Slutsats: Har inte koppartak i närheten av järnvägar!

Mer information om plåt